Våren för med sig en massa garderobsfynd som jag förvarat i källaren under vintern. Exempelvis puderrosa byxor och diverse loppisfyndade kappor. Den gröna är ett 20-euros fynd från en tid i mitt liv då jag fyndade väldigt mycket på Seppälä i Ekenäs. Den gula ett 2-euros fynd från Missionsboden i Nykarleby.

 

Dock är våren en tid då man ofta frestas att shoppa en massa nytt, vilket inte är alldeles hållbart med tanke på den mängd kläder vi gör oss av med årligen både till loppisar och direkt i roskisen (mellan 10–17 kilo i året lite beroende på vem man frågar), och därtill köper vi ungefär lika mycket till. Det finns helt enkelt för mycket anonyma slarvor i våra klädskåp. Här följer fem slow fashion-tips av mig för hur du slipper shoppingsug just denna vår.

1. Töm garderoben på icke aktuella säsongsplagg, så riskerar du inte att tro att du inte har något att ta på dig bara för att noppiga långkalsonger skymmer utbudet. Säsongsförvarar du redan kan du  shoppa hemma, då du högst antagligen har glömt bort allt du har i lådorna med sommarkläder.
2. Utmana dig själv att hitta fem eller tio snygga vårhelheter i din garderob, och återkom till dem.
3. Känner du dig totalt vilsen när du kikar in i din garderob har du antagligen glömt bort din stil bland flyktiga säsongstrender. Fundera över vad du är bekvämast i: vilka material, hurdan passform, mönster, färger. Satsa framöver endast på det du känner dig bekväm i.
4. Ibland är trender för lockande för att motstå. Vill du absolut haka på en trend: tuggummirosa, collegetröja med tryck, kimono – införskaffa den i andra hand. För du kommer antagligen att ha tröttnat på den där trenden (tuggummirosa) inom kort. Vet du exakt vad du skall ha är det lätt att fynda på en loppis.
5. Sommarens tillställningar kanske kräver en ny feststass. Men köp då vintage, eller understöd en finsk designer där du får kvalitet och en historia för pengarna, och samtidigt stöder den finska modescenen. Mindre designers är inte lika lätta att hitta som kedjorna, men ansträng dig lite så hittar du fram.

Obs! Ett undantag finns dock, och det är silverfärgade sandaler.

... eller skärbrädet som det eventuellt heter om man lämnar bort sin dialekt för en stund, är Sanna Q som måste piggas upp omedelbart!

förlåt deppigheten men: jag har varit sjukskriven sedan i december och räknade häromdagen ut att jag varit i min lägenhet mer än 150 dagar i streck och jag mår bättre nu men längtar ändå till dagen då jag kan säga "det var hemskt men nu är det över" och, kanske, "jag vann i alla fall en färgglad fin finsk skärbräda en gång."

Ni övriga kan i dag unna er ett skärbräde genom att klicka in er på Kajsas Etsy-shop eller svänga förbi hennes butik Saagor & sötsaker i Ekenäs. Och Sanna - maila mig din adress och vilket skärbräde du önskar dig så kommer det på posten.

Är tillbaka i Kronohagen efter en lång Kråkholmsvistelse. Fy fasen vad det är skönt att vara helt ensam ibland, även om jag ser himmelens mycket fram emot att gamel Mango kommer hem i morgon.

Vi firade morsdag redan på torsdagen på mammas torp, så här såg det ut i växthuset för tillfället.

Mamma bjöd på grillmat och så satt vi där och snackade i några timmar medans taxen Curt skällde på stenar, den är sjukligt besatt av stenar.

Torpet var lantligt och mysigt som vanligt med gamla glasflaskor, virkade gardiner och pelargoner.

På fredag jobbade jag i några timmar och körde sen iväg till Predium för bastu och umgänge med Pepitum. Det var himmelens kiva, att hänga sådär bara på en trappa i solen en fredag mitt på dagen. Kravlös stämning över det hela minst sagt.

Sedermera flyttade jag ut sängen i den så kallade Astrids tambur, men eftersom hon på ett beklagligt sätt skall spendera sommaren i Helsingfors, tar vi över tamburen denna sommar. Resten av Kråkholmsvistelsen ägnade jag åt att hänga med min faster Stina, fundera över kommande veckors vardagslogistik, jobba undan, äta plättar hos farmor och farfar, representera Marthaförbundet på en mässa i Kyrkslätt och grillmiddag hos faster Klara.

I dag åkte vi tidigt iväg till Helsingfors.

Och här hemma har jag plockat ihop all rekvisita inför morgondagens matfotografering i Sibbo. Kämpar hårt för att täcka stora delar av Svenskfinland i arbetets tecken denna vecka, det blir Sibbo, Tenala, Vasa, Esbo och Ekenäs i alla fall. Maj alltså, det är otroligt så mycket deadlines den månaden kan bestå av.

Veckan avslutades med en portion från min favorit thai-restaurang runt hörnet. Har suktat efter den i en hel vecka.

 

Kajsa, som jag gör julpysselboken Jouluiloa tillsammans med, är en produktiv och kreativ kvinna som hela tiden utvecklar sitt sortiment. I grunden gör hon tygapplikationer, bland annat på väskor, bonader, kuddar, gardiner och allt man kan tänka sig. Nyast i utbudet är bland annat anteckningsböcker och nu de här sällsynt fina skärbrädena, se alla varianter i hennes Etsy-shop.

För att vinna en av dessa (vinnaren får välja motiv), är allt du behöver göra att lämna en kommentar i det här inlägget och berätta i en mening om varför du behöver förgylla ditt kök med detta skärbräde. En vinnare utses på torsdag om en vecka (16.5).

Här kommer en liten rundtur i det uppdaterade Kråkholmska köket. "Skall det alltså bli den här färgen" frågade min farmor med en TYDLIG skepticism. JA, svarade jag tydligt och klart, och förklarade att det är en mycket läcker färg. Skall bara skruva på metallhandtag så är det färdigt. Just sådär enkelt utan krusiduller som jag anser att köksinredningar skall vara.

Vi hängde upp några vita hyllor för diverse småkrafs som porslinsbambin, loppisfyndade stearinljus, plåtburkar och sånt.

Notera den gamla popcornsburken, mycket tydlig och bra grafik där.

Under hyllan står diverse picknickrekvisita som är bra att ha.

Det gamla mangelbordet och ett gäng pinnstolar som fanns på svärföräldrarnas vind och har följt oss under de senaste åren i alla sommarboenden.

I ett vitrinskåp, fyndad på Mjölbolsta sjukhus loppis förra sommaren, finns alla kärl och en sinnessjuk stor mängd engångskärl som jag inte fattar varifrån härstammar. Jag har ju aldrig någonsin förespråkat dylikt slit och släng-krafs, och nu är man ju tvungen att använda upp det ännu till.

En mix av glas: siffror, medicinreklam, Iittala och blomster.

Och ÄNTLIGEN har vi fått upphängt ett av alla de där medicinskåpen jag har köpt på mig under åren med en tanke om en hel vägg fylld med medicinskåp i ett badrum.

Peppe, Linn och jag avslutar vår bloggföreläsningsturné i Vasa den 16.5 på Vasa sommaruni. Peppe tar upp allt sådant som du som börjar blogga behöver veta, och berättar också på vilket sätt hon drar nytta av bloggen i journalistyrket, och hur hennes bok och blogg hänger ihop. Linn berättar om hur det kommer sig att hon vågar vara helt sig själv på bloggen, och tar också upp smarriga exempel på både skamliga och vettiga samarbetsförslag som bloggare kan få. Själv talar jag om hur mitt företagande och bloggen hänger väldigt tätt ihop, med fem konkreta exempel, och snackar också om hur bloggläsare kan bli en kundgrupp. Bland annat. Hoppas vi ses där!

Här är det ni behöver veta:
Tidpunkt: 16 maj klockan 18–21
Plats: Vasa universitet, huvudbyggnaden Tjärhovet. Wolffskavägen 34
Anmälningen gör du här
 

Efter jobbet på fredagen körde vi till Ekenäs, det lockar allt mer att hänga där när sommaren börjar närma sig. Vi fyndade Erik sovandes i en säng, bjöd Melker och Vilma på varma smörgåsar och var en sväng till Alexander.

Men på lördagen var det slut på varierat program. Jag gick all in med att fixa upp köket i vår "lägenhet" på Kråkholmen. Det har gått i URTRISTA nyanser av beiget och gult och varit proppfullt av "praktiskt förvaring" i form av otympliga väggfasta skåp, helt klart inte en miljö i min stil. Köpte vit och grön färg (papukaija), och så gick jag an och fixade hela dagen.

Och i dag skruvade vi upp lite tavlor, krokar och andra detaljer. Skall förevisa helheten i veckan. Har en så hiskeligt ensam vecka på kommande, Astrid lämnar oss för Versonnex imorgon, och Magnus åker en sväng till London på onsdag. Så tror jag i all min ensamhet skall vandra omkring på Kråkholmen och fota alla möjliga bilder till diverse broschyrer halva veckan, suktar redan.

Ibland händer det att jag stannar upp mitt i pysslandet av någon julgirlang, och frågar vad fan det är jag egentligen håller på med. Det är ju rent apart att sitta i timtal och sålla ut julgransbollar i tunn mjuk plast för att göra en kitschig girlang av dem, när världen är fylld av misär. Eller är det?

För några veckor sedan mailade jag med min morbror som jobbar för Unicef, han var Syrien och i samma mailkonversation som vi snackade om detaljer veckan då vi skulle barnvakta kusinerna, berättade han om bomberna som hela tiden faller där. Jag kom att tänka på hur det månne känns att jobba med något som man vet att gör en skillnad för andra människor, eller där man vet att man i alla fall gör sitt allra bästa för att andra människor skall få det bättre.

Jag kan verkligen ifrågasätta Karkki-världen av färg, form och inspiration. Den når helt säkert ut, den piggar upp och inspirerar, men gör den en bestående skillnad? Som tur är min kollega Kajsa, som jag gör boken Jouluiloa tillsammans med, en klok kvinna som delat med sig av sina insikter. Hon säger alltid att det MÅSTE finnas människor som jobbar med glada saker för att väga upp. I en intervju i Martha sade hon ” Det är viktigt att det är glada saker jag gör. Det finns så mycket gråhet, angst och regn i Finland, så det behövs.” Och när man ändå håller på och skapar de där glada sakerna, kan (eller gärna skall) man passa på att väva in exempelvis budskap om minskad konsumtion, återanvändning och eftertanke i dem. Glatt, färgglatt och inspirerande, behöver inte utesluta smart och medvetet.

Samtidigt vet jag att jag om några veckor, när jag sitter där och målar en loppisfyndad ljusstake, kommer att ifrågasätta min tidsanvändning och val av yrke igen. Men det kanske inte alls är av ondo, utan ett sunt tecken på att jag inte helt har tappat bort mig i någon form av pastellfärgat loppisuniversum endast bosatt av kreativa mångsysslare med stilleben som särintresse.