Skyddsängeln

Publicerad 16.11.2016 kl. 14:12

Är inte egentligen överhuvudtaget religiös av mig, men hittade denna tavla då jag städade barnens skåp häromdagen. Den har hängt ovanför min säng i mitt flickrum ända tills jag blev tretton och hård och besynnerlig.

Trots att jag själv är av en sort som avskyr att ha överlopps saker i skåpen och säljer och skänker bort allt som inte används, så är jag ändå glad att min mamma sparat en hel del saker (också t.ex. monchichin på bilden) från min och brorsans barndom. Måste nog börja skärpa mig på den punkten själv.

Skyddsängeln som vakar över barnen som leker vid klippkanten ger tröst att man måste lita på ödet ibland. Ibland skiter det sig men allra oftast reder det sig till sist.

Nu medan jag är sentimental och blödig måste jag också dela med mig av den vackraste dikt jag vet. Den här har min mamma skrivit på flera kort under årens lopp - t.ex. då jag blivit påkörd av en bil och låg på Tölö sjukhus då jag var tretton, och då jag blev konfirmerad och samma vecka blivit fast för både rökning och supande. Som några exempel.

Moderns hjärta ska vara varmt och förlåtande. Och framförallt inse att hon inte kan skydda mot alla livets utmaningar.

Lapseni,
maailmalle minä sinut synnytin,
että hymyilisit hymyn heidän ilmeettömille kasvoilleen,
antaisit kukastasi tuoksun ja värin heidän arkeensa,
laulaisit hiljaisuutta heidän kiireeseensä,
nauraisit iloa heidän tyhjyyteensä,
menisit heidän luokseen sateisina päivinä,
Menisit,
katson kun menet
ja sylini ikävöi sinua,
mutta elämälle minä sinut synnytin, elämää rakastamaan
lapseni,
en itselleni.

- Helinä Siikala -

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Om mig

Senaste kommentarer